Agneta har MS och får sin assistans av NOA vilket gör att hennes vardag fungerar.

– 2001 fick jag diagnosen MS efter att ha gått i tre år utan att veta vad som var fel. Till en början hade jag hemtjänst, men det kom alltid olika personer så rutinerna fungerade inte så bra, berättar Agneta. Hennes dotter, som är bekant med Jerry Håkansson, grundare av NOA Personlig Assistans, tipsade om företagets assistenter.

– Jag kontaktade dem och ställde frågor. Det kändes bra och därefter tog de över jobbet, vilket jag inte ångrar, konstaterar Agneta.
De är hos mig alla dagar från klockan 8 på morgonen till 21.30 på kvällen. Jag kan inte gå och är därför rullstolsburen. Dessutom är min vänstersida ur funktion så jag behöver hjälp med allt, från påklädning till matlagning.

För Agneta är det viktigt att rutinerna följs och att assistenterna är lyhörda och gör rätt. Det fungerar bra för jag har samma personer som kommer till mig. Det känns mycket tryggare än hemtjänsten där jag aldrig visste vem som skulle dyka upp. Vi går ut och handlar och promenerar om vädret tillåter. De lagar mat och vi äter tillsammans, säger Agneta. Hon går även i skola i Valjeviken två gånger i veckan. Ämnena är nutidsorientering och slöjd för motorikens skull.

– Jag tycker NOA Personlig Assistans gör ett bra jobb. Man ska vara glad att det finns hjälp att få, för det är ingen självklarhet, avslutar Agneta Nilsson.

Josefin bor i Sölvesborg. När hon föddes tre månader för tidigt med en CP-skada så ställdes familjens tillvaro på ända. Idag har hon en bra tillvaro i egen lägenhet, mycket tack vare NOA Personlig Assistans. När Josefin föddes för tidigt blev hon placerad i kuvös med syrgas. Något som gav bieffekten att hennes syn gick förlorad. Idag ser hon bara ljus och mörker på ena ögat.

– Det fanns inget alternativ. Hon behövde syrgasen för att överleva och då visste man att synen skulle påverkas, berättar Josefins mamma Gunilla som påpekar att sjukvården har kommit längre med den problematiken idag. Hon beskriver småbarnsåren som svåra av förklarliga skäl. Vi åkte in och ut på sjukhus de första åren, vi fick mycket hjälp av habiliteringen och hälsoläget har blivit bättre med åren. Josefin är mycket starkare nu och nästan aldrig sjuk, säger Gunilla.

I sin vardag behöver Josefin hjälp med allt. Därför har hon assistent dygnet runt. Något som ställer höga krav på lyhördhet och tillit.

– Man måste lära känna Josefin för att tolka henne. Hon visar sin vilja via kroppsspråk, tecken och ljud. Det kan räcka med att höra hur hon andas för att veta om något inte är som det ska. För att vardagen ska bli så bra som möjligt går Josefin på daglig verksamhet tre gånger i veckan där hon får umgås med andra. Hon deltar i handikappsgymnastik och gillar allsång, men favoriten är att lyssna på musik och gå promenader i sin rullstol. Då får vi vara noga med att berätta allt vi ser och hör. Att det kommer bilar, att fåglarna sjunger eller vad som än händer, avslutar Gunilla.